Game On 2006-04-27
Posted by Steve in : Spel , comments closed
En nästan utläst bok “Game On – The History and Culture of Videogames” (ISBN 1-85669-304-X) av Lucien King (editor) (297:- pÃ¥ Internetbokhandeln).
Den här publikationen – jo, publikationen, för det är det den är – är en samling essäer och korta berättelser eller halv-akademiska texter är verkligen bred. Kanske för bred, lite spretig, skulle man kunna säga. Texterna är verkligen en litterär berg och dalbana, kvaliteten gÃ¥r upp och ner. Bland de bra hör Eric Zimmerman och Katie Salen (de här tvÃ¥ har skrivit minst sagt tvÃ¥ tunga akademiska och övergripande verk om speldesign och analys – iallafall viktmässigt). Andra trevliga läsningar är Alice Taylors skildring om hur hon vandrat i spelträsket (inte som spelberoende, utan som vanliga, lite mer än casual gamer). Däremot sÃ¥ skulle jag nog önska att Jeremy Relphs “Broads, a Bitch, Never the Snitch” redigerats bort. Boring!
Boken är ganska snygg och har ett trevligt sätt att numrera sidor och är uppdelad i tvÃ¥ “levels“, en lite mer lättläst och en lite mer seriöst akademisk. Ganska trevlig blandning. Boken innehÃ¥ller flera illustrationer och är grällt färglagd, kanske lite för mycket chock-rosa och lila toner för min smak men – färggrann är den (om man bortser ifrÃ¥n skÃ¥nskans “grann” som betyder vacker!).
Kanske en bok för den lite mer intresserade, men lÃ¥t ditt lokala bibliotek ta hem den istället – sÃ¥ slipper du köpa grisen i säcken.
Extra life 2006-04-10
Posted by Steve in : Retrodatorer,Spel , comments closed
Jag läste ut “Extra Life – Coming of Age in Cyberspace” (ISBN 0-465-01236-1) av David S Bennahum (173:- pÃ¥ Bokus) igÃ¥r.
Boken ger en ibland en känsla av att läsa en modern “The Catcher in the Rye” (av Salinger, J. D., flera ISBN t.ex.: 1561374504).
Vi passerar bland annat PONG, Tempest, Atari 800 (plus Apple ][, TRS-80) och PDP-11. Vi får se källkod i t.ex. BASIC och PASCAL (faktiskt av en rekursion!). Det pratas om BBS:er och filmen War Games. Härligt retro!
Vi fÃ¥r även se Mac:ens intÃ¥g och jag fÃ¥r själv en förklaring till varför jag aldrig riktigt har gillat Mac:en. Själv sÃ¥ har jag upptäckt vilken paradox det är att Apple I, Apple ][ och Mac:en kommer ifrÃ¥n samma datorföretag. Det blir bara mer otroligt ju mer jag tänker pÃ¥ det. Woz hade nog inte skruvat ihop sin datorprototyp när han jobbade pÃ¥ HP om han hade insett det 😉 (Idén med Apple-computers var att alla skulle ha tillgÃ¥ng till en dator – ganska billigt och det skulle vara möjligt att utveckla program pÃ¥ den själv och bygga ut den enkelt. Vad blev följden? Jo – ett företag som numera producerar en dator som är fullständigt omöjlig att pilla i hÃ¥rdvarumässigt och dess operativsystem är starkt kopplat till GUI:t som därmed hindrar den som vill utforska maskinen och lära sig hur den egentligen fungerar – Mac:en är en dator som är gjord för att använda programvara inte för att göra programvara.)
Jag citerar “When my roommate brought back his Macintosh we crowded arond as he set up the machine, which wasn’t difficult: all you had to do was plug it in and connect the keyboard and ‘mouse’. Where is the operating system? was the first thing I thought as I stared at the Macintosh’s screen. Where is the system? There’s no operating system on the Mac. Then I understood, with a mixture of bliss and disgust, that the interface is the operating system! You can’t ‘go’ deeper. This machine wasn’t built for programming. It was built for using programs. It was a weird, disorienting feeling, seeing a machine that’s so beautiful yet so remote, so secretive, that I couldn’t get inside it. … The ‘icons’ were beautiful. The ‘mouse’ was intriguing. The fonts, onscreen, were extraordinary. … But beneath these jewels lay a great gray void. Where the computer used to be, there was nothing. You could use this Macintosh – no, you could master this Macintosh – without having to understand how it worked.”
Jag kommer nog att skaffa en Mac Рn̴gon g̴ng i framtiden, men tills dess s̴ kan jag iallafall reta mig lite p̴ den.
NÃ¥väl – boken är läsvärd och jag fÃ¥r nog säga att bokens 240 sidor kändes som hälften – det gick otroligt fort att läsa.
Hög retro-faktor!